Min bror Jonatan och hans familj var hos oss i helgen. Det var riktigt härligt att ha dem alla på besök. Jonatan är duktig på att fotografera så vi hade en liten “Photo session” på väg hem från kyrkan i söndags. Min favorit är den när Ludvig och jag tittar på varandra. Vad tycker ni?
Livet går verkligen upp och ned. För en vecka sedan kändes det som livet var på topp och nu känns det som det är nere i dalen. Det slår aldrig fel. Varje gång jag känner att jag mår bra och uttrycker min glädje och tacksamhet för att jag har det bra, dröjer det inte lång tid förrän något händer som gör att glädjen och tacksamheten sätts på prov. Men jag vet ju också att om jag inte mår dåligt ibland så känner jag inte tacksamhet för när jag mår bra. Hm det är inte lätt. Det är bara att kämpa vidare, att ta ett steg i taget så man kommer upp till toppen igen.
